Två idéer skall bli till ett

Torsdag eftermiddag och jag sitter med mina idéer på papper men det är dags att skissa och nästa vecka slänga in dem i datorn. Men jag står inför ytterligare ett vägskäl då jag inte är helt hundra på hur jag ska ta mig ann utförandet av bilderna. Jag har fram tills nu varit väldigt fokuserad på att ta fraser/quotes från filmer som är väldigt minnesvärd för just filmen jag tänkt illustrera, t.ex. från Jurassic Park så har jag quotes som; “Clever girl..”, “Ah, ah, ah, you didn’t say the magic word.” eller min favorit “God creates dinosaurs. God destroys dinosaurs. God creates man. Man destroys God. Man creates dinosaurs…” (sedan följer Laura Dern upp med) “.. Dinosaurs eat man, Woman inherits the earth.”. Alla tre mycket roliga och minnesvärda scener från filmen och det var bl.a. dessa som kom först till tanken om jag skulle illustrera något, men sen finns det andra aspekter av filmen som också är minnesvärda, t.ex. glaset med vatten i en av bilarna som plötsligt börjar bilda ringar på vattnet då T-Rex närmar sig, eller DNA-strängen i filmen som ska hjälpa besökarna att förstå hur de har gjort för att återskapa dinosaurerna, mycket mer visuellt möjligt att återskapa på mitt egna minimalistiska sätt, men blir det lika roligt?

Jag kan personligen känna att det finns tre olika sätt att strukturera dessa på;
1) Man kan göra en lättare illustration av ett Velociraptor/T-Rex skelett, väldigt enkelt och vad jag förmodar drar tankarna till Jurassic Park om mottagaren får tänka till. Då blir målgruppen mer allmän och man förväntar inte att de har just Jurassic Park som sin favorit film.
2) I filmen förekommer det flera “föremål” vars roll i filmen har betytt mycket, både för filmen i sig men också för mottagarna. Vad jag menar nu är t.ex. vattenglaset som jag tidigare nämnt, som i den scenen bara höjer förväntningen på att få se vad det är som orsakar dessa vibrationerna. Vi får då en ikon som förknippar tittarna med just den scenen som då blir att man tänker på Jurassic Park.
3) Sista sättet är det djupaste, och det är inte lika troligt att den generella målgruppen förstår vilken film man antyder om eftersom detta är ett citat man (jag) avbildat. Tar man t.ex. citatet “Clever girl..”, så är det taget från scenen då Robert Muldoon (spelad av Bob Peck) jagar en grupp Velociraptorer. Han förklarar tidigare i filmen att just Velociraptorer är djur som jagar i flock och hur de är nästan, om inte smartare än människan. Så just när han ser en av dessa djuren på avstånd så fäller han ut stödet för vapnet så han kan få ett bra skott mot velociraptorn. Men precis när han ska ta skottet så dyker det upp ytterligare en Velociraptor bredvid honom, och innan han hinner agerar säger han “Clever girl”. En mycket, mycket bra scen som vad jag antar bara de större fansen kan förknippa med filmen om man bara på något sätt skulle gestalta detta på ett minimalistiskt sätt.

Lite flummigt kanske, men det är så jag kunde uttrycka mitt problem som jag tampas med för tillfället.

UPDATE:

One of the thing that Steven is so good at is finding images that represent the story, the motion that the audience is suppose to be experiencing. One of the great ones in Jurassic Park is the glass of water that ripples when the dinosaurs is approaching. – Dean Cundey

http://www.youtube.com/watch?v=ijro-X4BIJA

Long time no see

Det var ett tag sedan jag höll er uppdaterade, detta är p.g.a. jag har haft mina små problem med projektet, varit hemma i Karlskrona, på utflykt i Kalmar och haft problem med min dator. Men nu är jag tillbaka och i full fart med produktionen.

Som jag tidigare nämnt så fann jag det svårt med att hitta mina “områden” att jobba kring då vissa nyheter som just nu är väldigt relevanta och vars effekter var relevanta för större delen av världen fick mig att må dåligt över att det faktiskt hände och jag kunde bara inte jobba med det under en längre period, så vad jag nu gjort istället är att fokusera på två områden.

Första området är ett allvarligt område, för jag vill inte slita mig ifrån det aktuella och obekväma som folk gärna ignorerar för de tänker att det inte först och främsta angår dem. Detta området har jag tänkt ska innefatta problemet med Palmolja som just nu är relativt aktuellt då vi idag gärna köper vardags varor som vi inte tänker på innehåller just palmoljan. Tack vore den höga användning av oljan så blir djungeln och djuren, framför allt tigern och orangutangen, i de Indonesiska regnskogen lidande då man skövlar för att få tag i palmen. Det pekas även ut företag som använder sig utav oljan och bidrar till att just tigern och orangutangens hem minskar varje dag, något som Greenpeace och WWF starkt jobbar för att stoppa. Det finns såklart en ljus sida också, en del företag har gått med på Greenpeace och WWFs villkor om att använda en annan slags olja i sina produkter, och de samlar just nu på sig så många signaturer som möjligt för att stoppa resten. Detta skulle jag lättare kunna illustrera för då jag egentligen bidrar med att öka förståelsen för det som händer nere i Indonesien, men det är ändå ett område jag tror folk kommer bli en aning obekväma kring beroende på hur jag illustrera bilderna.

Det andra området är ett enklare och mycket roligare område, om jag själv få säga, då det är baserat på mig och vad jag tycker om. Här har jag valt att fokusera mer på minimalistiska illustrationer där jag med så få medel som möjligt ska göra det tydligt för mottagaren att förstå vilken t.ex. film det är jag illustrerat ifrån. Här finns inget budskap eller obekväm sanning som förra fokuset, utan nu vill jag bara själv ta mig ann det minimalistiska perspektivet och försöka förmedla filmer eller diverse så att mottagaren kan uppskatta bilden och/eller till och med få ett leende på läpparna. Problemet här är dock hur djupt kan jag anta att mottagarna är insatta i filmen? Ett exempel är om jag tar filmen Jurassic Park, av Steve Spielberg, där om jag tar scenen då Samuel L. Jackson ska hacka sig in på Wayne Knights dator men efter ett par försök så dyker meningen You didn’t say the magic word” upprepade gånger upp på skärmen och då sätts en animation igång på en av skärmarna där en avbildning av Wayne där han även upprepade gånger säger samma mening. Samuel blir då rasande för det innebär att han inte kan sätta igång elektriciteten som ska hålla dinosaurerna inne i sina inhägnader. För mig och andra fantaster av filmen känner igen detta uttryck, oavsett sammanhang och kan då få sig ett gottskratt eftersom att vi vet dess ursprung. Men problemet är att just den scenen och det citatet kanske inte alla förstår eller känner igen, så då får man göra illustrationen ytterligare men då kan det (i alla fall för mig) tappa lite i kommunikationen till mottagaren. Jag tror, att det hade varit roligare att försöka nå ut till de som är mer insatta, som uppskattar och har sett filmerna flera gånger och skulle lätta kunna placera dem i en Top 15. Lite kluven, men en enkel lösning skulle vara om jag gör två, en enkel och ytlig men som ändå reflekterar filmen bra och tydligt. Den andra skulle då vara för de som är mer intresserade i filmen, där man absolut inte skulle behöva filmens titel för att hjälpa förklara från vilken film illustrationen är från.

Lite som är på mina tankar nu när man sitter med produktionen. Jag har funderat och nästan spikat att jag kommer använda mig utav filmerna Kill Bill, Pulp Fiction, Reservoar Dogs, Inglorious Basterds, Django Unchained, Saving Private Ryan, the Shawshank Redemption, Léon och/eller Jurassic Park. Alla dessa är personliga favoriter och jag skulle mycket väl kunna göra allihopa, men eftersom man hela tiden jobbar mot tiden så får jag välja ut 4, kanske 5 – beroende på hur bra det flyter på i veckan. Jag är personligen mycket spänd på att nu bara sitta ner, ta fram go’bitarna ur varje film och försöka så minimalistiskt som möjligt få ner dem på papper. Sedan kommer jag scanna in dem i datorn och hålla på med illustrator/photoshop.

Har även små saker att göra från examinationen, då Lena (examinatorn), pekade ut saker i texten jag måste rätta till. Utöver detta så är det bara att köra på!

Byte av nyhet

I tisdags var det examination av del 1 som vi under tidigare vecka lämnat in på ItsLearning där man ska ha sammanfattat bakgrunden, syftet, frågeställning samt den tidigare forskning man kommit fram till. Detta gick för min del väldigt bra trots att natten innan vart uppe till halv två för att skriva mina anteckningar för den presentation som också ingick. Det var ingen fråga av varken publiken, mina handledare eller examinatorn som jag inte kunde svara på. Det fanns såklart mindre problem som jag måste rätta till i min text, t.ex. så ska man inte ha med tal-språk i texten som jag råkat ha med några gånger, samt att ha ordet “och” i början av en mening och med stor bokstav – detta är såklart saker jag redan räknade med och som är lätt åtgärdat. Så jag är väldigt stolt över det jag presterade igår, tisdags.

 

Nu är det Onsdag, och förmiddagen har väl inte varit den mest produktiva då jag stora drag bara har varit omkring på skolan och snackat med mina klasskamrater om arbetet och hur det går för dem. Men jag har också kollat igenom diverse nyheter som bl.a. Aftonbladet och Dagens Nyheter hade att erbjuda för att se om det vart något intressant jag skulle kunna illustrera. Men jag har också fått det uppenbarat för mig själv att jag inte nödvändigtvis behöver illustrera saker som är hot-topic, t.ex. Ryssland vs. Ukraina som kan få mig personligt att må dåligt om jag ständigt ska behöva läsa och sätta mig in i världskrisen. Vad jag då har kommit underfull med är att jag kan undersöka kriser, som inte må vara lika “hot-topic” men ändå relevanta som för många kan vara en bekymrande nyhet att ta upp. Jag pratar då t.ex. om att många ungdomar idag (kanske) inte mår så psykiskt bra och att risken ökar för dem att bli självdestruktiva, som ett exempel. Detta för mig var väldigt positiva “nyheter” för mig, då det kommer göra det lättare för mig att jobba med mina illustrationer, men jag menar inte att det är mindre allvarligare på något sätt.

Så nu framöver blir det att kolla upp dessa problem, se om det finns något skrivet om det så att jag inte bara hittar på saker utan kan ha en tidigare forskning om det området som kan stödja mina illustrationer.

Klurigt ang. ämne

Nu är fråga, vad är det jag ska illustrera?

Eftersom att både mina handledare var sjuka igår, och idag fortfarande är, så fick jag vända mig till Pirjo som jag under tidigare arbete haft som handledare när jag igår sökte efter någon att bolla idéer med. Jag gick även runt lite på skolan idag för att prata med några av mina klasskamrater för att att höra om de hade någon nyttig input gällande mitt arbete. Jag pratade med Pirjo och mina klasskamrater framför allt gällande mina motiv och hur jag bör utforma dem. Eftersom att mitt fokus ligger i budskapet så har jag lärt mig att ju mer aktuellare det är desto bättre, så om jag kollar på Aftonblandets app hittar jag snabbt nyheter om krisen mellan Ukraina och Ryssland, Fattigdom i Sverige och om att Sverige behöver rusta upp försvaret vid Gotland (angående Ryssland). Jag förstår att detta är de hetaste nyheterna som skulle få mottagarna att bemötas av en rad känslor, men sen finns det andra händelser som ständigt pågår runt om i världen, t.ex. som djurplågeri, klimatförändring, päls-är-mord, kvinnans rätt i samhället, invandring, hjälp utsatta barn, m.m.. Sen som minst och inte allt ett aktuellt område men ändå ett område där jag skulle kunna applicera de minimalistiska illustrationerna, är att jag tar redan existerande verk, som omslag till en bok, och gör min egna tolkning/version av den. Dock så kommer inte det finnas något budskap som får läsaren att känna som de hade gjort om det varit en illustration angående kriget på krimhalvön i Ukraina.

Dessvärre, så känner jag personligt inte för att hålla på med kriget, fattigdomen eller något område där jag blir till illa mods. Men kommer jag kunna undgå detta överhuvud taget om jag väljer något utav de alternativen där människor kämpar mot människor? Jag tvivlar på det, men bestämmer mig troligen att välja något av de mera “snällare” alternativen. Jag menar inte att dessa problem är mindre värda eller på något sätt har mindre betydelse på något sätt, utan de områden är jag helt enkelt mer okej med att läsa och ta in information om. 

Första veckan nu blir till att läsa in mig på händelser, välja 5-6 st verk som jag tänkt illustrera och börja öva för att få in en rytm. Det är även opponering nästa vecka, och den skriftliga delen ska lämnas in redan på fredag, så det blir att läsa igenom den utdelade texten som jag ska opponera på och ge feedback till nästa vecka. Nästa vecka blir i större del för opponering, annars rulla på som första veckan.

Måånnddaag igen, Produktionen Goo

Nu när vi taget steget in till del 2, där själva produktionen ligger i fokus så är det dags att bestämma sig för vilken slags typ av budskap det är jag tänkt förmedla i bilderna, samt hur många bilder jag tänkte göra. Ju fler desto bättre? Inget jag kan påstå nu, jag väljer hellre kvalité över kvantitet i nuläget med tanke på att jag måste få ett grepp om hur man gör dessa tillsynes “enkla” illustrationerna. För det är en del illustration och en del budskap. Men nr det kommer till vad för budskap jag väljer så är det då alla frågetecken dyker upp, för jag kan inte baserar budskapen på mina egna teorier, eller? När det gäller de politiskt riktade budskapen vill säga. Jag kan såklart hoppa över hela den del av illustrationer som är fokuserade på aktuella världshändelser, t.ex. som krig, klimatet eller samhällsfrågor som Banksy ofta avbildar. Men jag kan också välja att göra mina illustrationer utifrån redan existerande verk, som böcker, filmer eller historier. För detta projekt handlar inte primärt om att jag är ute efter en särskild känsla hos mottagarna, att vissa bilder ska få dem att gråta eller vissa ska få dem att skratta – utan att med så få element som möjligt få fram budskapet/syftet i bilden.. Men det skulle såklart bli mer utmanande om jag valde att beröra mottagaren. Definitivt.

De två bilderna till vänster är gjorda av Sébastien Thibault och den tredje är av Banksy.
Första bilden, med soldaten som håller i ett utdraget handgranatsstift. är en illustration som ska upplysa om de självmord och psykiskt lidande inom den kanadensiska armén. Väldigt tydligt då Sébastien gjort om den typiska armé hjälmen till en granat och soldaten får själv hålla i det utdragna stiftet. Jag tror personligt att bilden gör sig bättre med en text som kan framhäva budskapet ytterligare.
Andra bilden, med ett fingeravtryck fast som med hjälp av de vita ytorna liknar en rånarluva, är en illustration också av Sébastien som ska(kan) öka medvetenheten kring stulna identiteter. Det finns ingen text skriven om verket mer än att det handlar om ID stöld, så även här hade den varit klockren med en text.
Sista bilden, med texten “CANCELLED” över “FOLLOW YOUR DREAMS” och en man målad på en vägg, är  en graffitimålning utav Banksy där han (om jag själv får tolka den) menar att samhället sätter stopp för den önskan om att följa sina drömmar, att man inte har den friheten.

Bild och Text

Mitt arbete kommer involvera text i relation med bild för att se (eller rättare sagt jämföra) skillnaden i hur budskapet lyfts fram och hur starka de blir.

Bergström (2007) nämner att det visuella minnet hos de flesta av oss är mycket bättre än det verbala, vilket gör att kombinationen av bild och text skapar en bättre inlärnings- och minneseffekt. Ett starkt argument för detta blir om man frågar vad som finns kvar i vårt minne efter tre dagar. Cirka tio procent av det vi enbart läst, men cirka tjugo procent av det vi tittat på och hela sjuttio procent av ett budskap i bild och text.

Det finns framförallt två sätt att skapa effektivt samspel mellan text och bild. Metoderna bygger på den kände, franske medieteoretikern Roland Barthes förankrings- respektive reläteori.

Den första metoden går ut på att det råder harmoni mellan bild och text, att du t.ex. ser en bild i en kokbok som förklara hur man förbereder en rätt. Bilderna förklarar steg för steg samma sak som texten och harmoni råder däremellan. Ett annat område där denna metod appliceras mycket vanligtvis är vid bruksanvisningar och läromedel, annars kan det bli svårt för mottagaren att förstå och lära sig något.
Denna metod passa främst när information, instruktioner och kunskap ska överföras till mottagaren då personen är motiverad att ta emot budskapet. Denna metod kallar Bergström för Harmoni, jag tolkar detta då man som mottagare är förberedd och hjärnan är inställd på att lära sig något nytt och drar då nytta av kombinationen som ges på förpackningen.

Andra teorin, som Bergström kallar för Disharmoni, vars princip går ut på att vara raka motsatsen till vad förra teorin står för. Istället för att man ska vara beredd på att ta emot information, så vill sändaren göra mottagaren lockad och uppmärksammad vilket gör att harmonin inte funkar. Skälet till detta är så enkelt att man är omotiverad inför den invasion av budskap man dagligen ställs inför, t.ex. reklam.

Denna text ovan var till stor hjälp och man kan relatera enkelt till de visual puns som jag i tidigare inlägg lagt ut, för bilden berättar en sak men tack vore texten så bildar mottagaren en annan uppfattning av budskapet, som sändaren vill. I boken finner man ett exempel av denna teori, då det på en affisch har ett fingeravtryck avbildats med texten “ink should be used for writing”. Detta kallar Bergström för underkommunikation eftersom att mottagaren får själv fylla i luckorna och blir därmed delaktig i budskapet. Budskapet i bilden skulle förklara vikten av utbildning för att undvika ett liv av kriminalitet och avtryck i straffregistret. Man låter med andra ord mottagaren vara den sista pusselbiten för att denna slags kommunikation ska fungera.

Bekräftelse på ett bra samspel är när mottagare inte förstår text och bild var för sig utan först ihop och inte förrän då ska budskapet i hela sin vidd gå fram. Text och bild ska vara så tätt ihopgifta med varandra att de blir meningslösa åtskilda. Exempel på detta är en bild på en man som håller en bensinpumps munstycke mot huvudet och ser allmänt deprimerad ut, under figuren kommer texten “Or buy a Volkswagen.”. Täcker man över bilden så får man bara rubriken som för sig inte förmedlar sitt budskap som den skulle gjort kombinerad med bilden. Nu tar vi bort texten och låter bilden återstå, som man kan finna svår att tolka. Men tillsammans förmedlar text och bild budskapet i sin helhet.
Bekräftelse på ett dåligt samspel är när text och bild faktiskt fungerar var för sig, eftersom att bilden och texten berättar samma budskap så blir det lätt övertydligt och blir dåligt samspel.

Vad jag kommer fokusera på är den disharmoni som råder när man inte förstår bilden utan att läsa texten. Men det som jag verkligen vill förstå och syssla med under min produktion är när bilden kan tala för sig själv, beroende på sitt sammanhang. Sammanhanget kan självklart vara en enda rubrik, som t.ex. i en affisch, eller en längre spalt i en tidning eller broschyr. Jag har själv märkt att flera utav dessa bilder är gjorda för rikta uppmärksamheten mot problem inom samhället eller inom politiken i landet (beroende på konstnär och plats). Men det är såklart enbart inte för att visa orättvisor, utan kan även illustreras för andra syften. Både Noma Bar och Sébastien Thibault har gjort verk som fungerar som broschyrer eller affischer för tillställningar, även som bokomslag.

    

Vänstra bilden är gjort utav Sébastien Thibault och gjordes för The Cunning Little Vixen som utfördes av Royal Conservatory Orchestra från Toronto. Högra bilden är av Noma Bar och är vad jag förstår en illustration för Sunday Times inslag om att fler kvinnor använder dejtingsidor för hook-ups. Så om bilder behöver inte handla om krig, fattigdom eller politik, men hur jag kommer att ta mig ann produktionen är något jag inom snar framtid kommer att ta reda på.

“I AM AFTER THE MAXIMUM COMMUNICATION WITH MINIMUM ELEMENTS” – Noma Bar

Ikonicitet, problem framöver?

Igår var det handledning i smågrupper, där vi skulle ha läst varandras texter och fått, samt ge feedback på texterna. Detta gick inte då det var tekniska problem med It’sLearning som gjorde att vi inte kunde se varandras texter samt att det verkar inte ha framgått för mina gruppkamrater helt i meddelandet att vi skulle gjort så. Jag tycker att den feedbacken, med tanke på att det bara är denna veckan kvar, hade varit guld värd – men trots detta, så satt vi ner tillsammans, både handledare och gruppmedlemmar för att snacka allmänt om texterna och försöka ge varandra hjälp där det behövdes. Något som Peter tog upp, som verkligen var en lättnad, var att min och Sofias texter var bland de bästa texterna av de studenter som han detta år som han läst, för våra texter var så självklara och bra skrivna (om jag minns hur han uttryckte det), oavsett så var det skönt att höra. Det blev som mina föräldrar sa i ett samtal efteråt, en bra morot för detta projekt!

Men allt är inte regnbågar och solsken i mitt projekt, jag har nu kommit till ett skede då jag överväger att lämna mitt läsande och analyserande om ikonicitet åt sidan då jag har det väldigt svårt att tyda det jag läst än så länge och det är samtidigt svårt att förstå när alla termer som Sorensson pratar om i texten. Jag skickade nyligen ut ett inlägg till mina klasskamrater (på våran Facebook-grupp) där jag frågade dem om de visste vad eller hur man ska tyda ikonicitet, för chansen är att andra har stött på samma problem som jag. Jag fick tillbaka två länkar som jag ska ta mig en närmre titt på, så det kanske blir så att jag nämner ikonicitet och en lättare beskrivning och lägger mitt fokus på bildsemiotik, för det är att alltid påminna sig själv om frågeställningen, får inte skena iväg på ett område så må vara intressant men kanske inte helt relevant för min produktion senare. Mer om detta imorgon.

Preliminärt

Efter att ha slarvat med en uppgift så slänger jag upp en väldigt preliminär upplaga av bakgrund, frågeställning och syftet till mitt arbete. Den kommer att fyllas på i veckan, det garanterar jag.

Bakgrund
Det gäller att överrösta bruset och ju högre vi skriker desto fler överröstar vi, det vet varenda torgkärring. Det vet tydligen även massmediearbetare.
Men ju mer de skriker desto mer ökar bruset och till slut blir det stopp. Mottagarna lyssnar utan att höra, tittar utan att se, berörs utan att känna. Då är det inte kraftigare stämband som behövs utan ett budskap, som är starkt nog att överrösta bruset även med en viskning. (Bergström, 2007)

Att titta går väldigt snabbt, nästan utan ansträngning  och en bild går utan omvägar in i känslolivet.
Mottagaren kan egentligen inte låta bli att titta på bilder och därför är det självklart att formgivaren låter en bild dominera en affisch. Bilden står för irrationalism och intuition (även om det enkel rak på sak produktbild inte lämnar över mycket till fantasin). Den har stark visuell kraft men en svaghet eftersom den ger mottagaren dålig kontroll över budskapet. (Bergström, 2007)

Bilden har alltid varit ett medel för människan att uttrycka sig genom, vi kan se grottmålningar som berättar om en historia om hur våra förfäder en gång i tiden levde. Vi har även gjort det möjligt med bilder att kommunicera med varandra, det kan vara en vägskylt som signalerar till förarna att det strax kommer en korsning eller en affisch med massa toner och instrument på och det tar inte lång tid innan man uppfattar att det är musikrelaterat. Men det finns illustrationer vars budskap inte alltid är uppenbara eller i första anblick verkar vara rimligt alls. Illustrationen kan ibland behöva textens hjälp för att lyfta fram budskapet, men den kan också vara stark utan text. Dessa illustrationer, starka som de är, behöver inte alltid vara utformade på något komplicerat sätt för att förmedla något, men det gäller även att budskapet ska vara klart för den tänkta mottagaren. Eftersom att bilden har en förmåga att gå direkt in och beröra andra skikt hos betraktaren än vad ord kan, så kan en bra kombination innebära att text och bild tillsammans får ett mer enhetlig och gemensamt tempo, som gör budskapet mycket kraftfullare. (Bergström, 2007).

Fokuset kring denna forskning ligger runt det minimalistiska sätt artister som Sébastien Thibault och Noma Bar använder sig utav när de genom illustrationer gestaltar budskap så mycket starkare än bara ord kan uttrycka. Hur blir de så slagkraftiga?

Frågeställning
Hur gestaltar man en minimalistisk illustration vars mening är att framföra det tänkta budskapet så starkt som möjligt?

Syfte
Syftet med denna undersökning är att få djupare kunskap om hur man med så få visuella medel kan förstärka ett budskap, om illustrationerna är starka nog att själva utan text framföra budskapet. Kunskaperna som denna undersökning ger kommer jag dra stor nytta av inför kommande projekt.

Visual Pun

En visual pun (visuell ordvits) är en bild med två eller fler betydelser som, väl kombinerad, uppger ett enda men ändå lagrat meddelande. Grafisk design kan inte existera utan visuella ordvitsar. Omvandla eller justera tanken med bilden till ett ironiskt eller komiska sätt, så att dubbla budskap är möjliga, är den konceptuella grundpelaren av en ‘visuell idé’. Att tvinga betraktaren att tolka visuella koder utlöser både erkännande och förvåning. (Heller & Vienne, 2012)

Bilden ovan heter Gun Crime och är illustrerad av Noma Bar och är en anmärkning på den tragiskt ökade vapen-relaterade våldet inom Storbritannien. Avtryckaren i bilden fungerar både som mekanismen och resultatet av skottlossningen.

Bildsemiotik

I fredags tog jag mig an en artikel som var ett utdrag från “Bildens yta och djup: Grunder för en Bildsemiotik” (2010) av Göran Sonesson som handlade just om bildsemiotik, och han börjar inledningsvis med sammanfattning där han tar upp att man kan urskilja två ursprung till bildsemiotik, dels ur försöker att avleda en modell ur studiet av enskilda bilder, som växer fram ur kritiken Barthes första, enligt alla kompetenta bedömare ganska misslyckade försök med utgångspunkt i en reklambild; och dels ur kritiken av Peirces ikonicitetsbegrepp hos Bierman, Lindekens och Eco och av det vardagliga missförståndet (Sonesson, 2010). Detta var då bara början av texten och var för mig väldigt grötigt att förstå då väldigt många namn plötsligt dök upp och jag visste varken vilka de va eller va de stod för, men vad kunde jag annat göra än att bara läsa igenom texten och fokusera på delarna jag tyckte lät vettigt och som tillförde förståelse för bildsemiotik till mitt arbete. Trots detta ville jag såklart ta reda på vad Sonesson menar med att det finns två ursprung till bildsemiotik för att sedan se om jag kan applicera det till mitt arbete.

Efter att jag läst igenom en del av artikeln så fann jag det svårt att fortsätta då jag ständigt fick läsa om meningar, slå upp ord och ständigt finna mig med nya människor jag aldrig hört talas om i texten som gjorde det ännu svårare att förstå. Jag fick då rådet om att bara skumma igenom texten och som jag tidigare sa, finner jag något intressant så fokusera på det. Så nu hoppar jag ner till en texten Bildens ospråkliga semiosis där enligt Ecos (1968) ursprungliga modell består en bild av ett sema, med andra ord, något i stil med en “en man”, eller snarare “det här är en man i en ljus kostym”. Semat kan sedan delas i tecken, t.ex. “näsa”, “öga”, “himmel”, “moln”, o.s.v.. Detta svarar mot språkets första artikulation, inledning i ord. Sedan kan tecknen delas vidare i särdrag eller figurae, t.ex. figur/grund, ljuskontraster, linjer, vinklar, kurvor, e.t.c.. Det är ekvivalent med språkets artikulation, indelning i fonem (språkljud).
Hela den texten, som bara är inledning till en längre förklaring, var på något sätt inte nytt för mig, jag kunde tolka det han beskrev och nästan se det framför mig vad han ville få sagt. Så texten fortsätter med att vad Eco (1968) resonerar om är referenten, inte tecknet, inte ens dess innehåll. Ögonen och näsan är för oss meningsfulla delar av människokroppen, till skillnad från vinklar och kurvor. I bilden, däremot behöver inte ögonen och näsa vara egna enheter. I den mån bilden är ett betydelsesystem, kan det inte utan vidare antas ha samma beståndsdelar som dess referent, d.v.s. som den värld tecknen förmedlar. Det är möjligt att återge kroppen på sådant sätt, att delar av näsan framstår som självständiga bärare av betydelser, eller så att näsan bara kan uppfattas som en del av huvudets helhet. Å andra sidan behöver en man på bilden inte vara en självständig enhet heller, utan kan framträda bara som en del av gruppen (Sonesson, 2010).
Nu gick det upp för mig vad det va han pratade om, och detta är tack vore Bo Bergströms Effektiv Visuell Kommunikation.

För att kunna förmedla och dela med oss av vår kunskap, våra idéer, insikter och varningar behöver vi uttrycksmedel, tecken. (Bergström, 2007)

För att förstå texten var jag tvungen att flera gånger upprepa denna mening då jag själv tyckte att den var grunden för tolkningen av vad just tecken var för något. Men då får man fråga sig, vad är ett tecken? Bergström beskriver att ett tecken kan vara en bokstav eller flera, men det kan också vara en bild och möjligheterna är enorma när vi människor bygger system med hjälp av dem.  Men vad som krävs att vi själva förstår vad just tecknet betyder, för annars försvinner syftet med den och ingen förstår vad det betyder. Ett exempel kan vara att vid ett övergångsställe så finns det oftast en skylt som symboliserar att här ska bilar stanna och ta hänsyn till att folk som ska över gatan har företräde. I det här fallet är det inte skylten i sig som är betydelsefullt, utan vad den signalerar och att alla bilister förstår vad det betyder. Tecknet består av uttryck (visar något) och innehåll (betyder något), i detta fall är uttrycket den lilla figuren som går över övergångsstället på skylten och innehållet är att bilar måste visa företräde för personer som ska över gatan.

Uttryck och innehåll kan brytas ner i tre delar:

• Ikon
• Index
• Symbol

Ikon står för likhet och avser ett tecken, som avbildar ett objekt, t.ex. en eld, en fågel, en kvinna eller en man. Index står för närhet, ett del-helhetsförhållande eller indikation av någon annan egenskap hos objektet, t.ex. rök. Röken är indirekt närvarande i elden (ingen rök utan eld) och fågelboet skvallrar om en fågel. En bh för tankarna till en kvinna, en pipa till en man. Symbol står för en godtycklig överenskommelse, som när bokstavstecken, enskilt och i kombination, genom konvention har kommit att betyda något, t.ex. bokstäverna E,L,D eller F,Å,G,E,L. (Bergström, 2007).

Så med detta förklarat för oss är ikonen skylten, indexet är att det troligtvis är mänskor som ska över gatan eftersom att det är vad som är skyltens mening i detta fallet och symbolen är, vad vi alla kallar det för, ett övergångsställe.

Eco menar dock att i detta fallet med övergångsstället(referent) så skulle inte figuren på skylten vara lika viktigt som själva skylten i sig, för på avstånd skulle vi ändå förstå att det var ett övergångsställe eftersom att den är placerad vid (antagligen) en korsning. Ett annat exempel som ges i boken är om människokroppen och trots att ögonen och näsan(tecken) för oss är meningsfulla delar av kroppen så skulle vi ändå veta att det är en människa om personen(referent) stod med ryggen mot.

Varför är detta relevant?
När det gäller att illustrera ett budskap minimalistisk som jag tänkt mig göra i projektet så behöver jag veta hur pass avskalat jag kan göra något utan att den ska tappa mening eller förståelse. Kan jag då resonera och förstå semiotiken i en bild eller föremål som jag tänkt illustrera så hjälper det mig att ta de beslut om att det går att visa något men att samtidigt förståelsen för vad det är kommer fram hos mottagaren.