Bildsemiotik

I fredags tog jag mig an en artikel som var ett utdrag från “Bildens yta och djup: Grunder för en Bildsemiotik” (2010) av Göran Sonesson som handlade just om bildsemiotik, och han börjar inledningsvis med sammanfattning där han tar upp att man kan urskilja två ursprung till bildsemiotik, dels ur försöker att avleda en modell ur studiet av enskilda bilder, som växer fram ur kritiken Barthes första, enligt alla kompetenta bedömare ganska misslyckade försök med utgångspunkt i en reklambild; och dels ur kritiken av Peirces ikonicitetsbegrepp hos Bierman, Lindekens och Eco och av det vardagliga missförståndet (Sonesson, 2010). Detta var då bara början av texten och var för mig väldigt grötigt att förstå då väldigt många namn plötsligt dök upp och jag visste varken vilka de va eller va de stod för, men vad kunde jag annat göra än att bara läsa igenom texten och fokusera på delarna jag tyckte lät vettigt och som tillförde förståelse för bildsemiotik till mitt arbete. Trots detta ville jag såklart ta reda på vad Sonesson menar med att det finns två ursprung till bildsemiotik för att sedan se om jag kan applicera det till mitt arbete.

Efter att jag läst igenom en del av artikeln så fann jag det svårt att fortsätta då jag ständigt fick läsa om meningar, slå upp ord och ständigt finna mig med nya människor jag aldrig hört talas om i texten som gjorde det ännu svårare att förstå. Jag fick då rådet om att bara skumma igenom texten och som jag tidigare sa, finner jag något intressant så fokusera på det. Så nu hoppar jag ner till en texten Bildens ospråkliga semiosis där enligt Ecos (1968) ursprungliga modell består en bild av ett sema, med andra ord, något i stil med en “en man”, eller snarare “det här är en man i en ljus kostym”. Semat kan sedan delas i tecken, t.ex. “näsa”, “öga”, “himmel”, “moln”, o.s.v.. Detta svarar mot språkets första artikulation, inledning i ord. Sedan kan tecknen delas vidare i särdrag eller figurae, t.ex. figur/grund, ljuskontraster, linjer, vinklar, kurvor, e.t.c.. Det är ekvivalent med språkets artikulation, indelning i fonem (språkljud).
Hela den texten, som bara är inledning till en längre förklaring, var på något sätt inte nytt för mig, jag kunde tolka det han beskrev och nästan se det framför mig vad han ville få sagt. Så texten fortsätter med att vad Eco (1968) resonerar om är referenten, inte tecknet, inte ens dess innehåll. Ögonen och näsan är för oss meningsfulla delar av människokroppen, till skillnad från vinklar och kurvor. I bilden, däremot behöver inte ögonen och näsa vara egna enheter. I den mån bilden är ett betydelsesystem, kan det inte utan vidare antas ha samma beståndsdelar som dess referent, d.v.s. som den värld tecknen förmedlar. Det är möjligt att återge kroppen på sådant sätt, att delar av näsan framstår som självständiga bärare av betydelser, eller så att näsan bara kan uppfattas som en del av huvudets helhet. Å andra sidan behöver en man på bilden inte vara en självständig enhet heller, utan kan framträda bara som en del av gruppen (Sonesson, 2010).
Nu gick det upp för mig vad det va han pratade om, och detta är tack vore Bo Bergströms Effektiv Visuell Kommunikation.

För att kunna förmedla och dela med oss av vår kunskap, våra idéer, insikter och varningar behöver vi uttrycksmedel, tecken. (Bergström, 2007)

För att förstå texten var jag tvungen att flera gånger upprepa denna mening då jag själv tyckte att den var grunden för tolkningen av vad just tecken var för något. Men då får man fråga sig, vad är ett tecken? Bergström beskriver att ett tecken kan vara en bokstav eller flera, men det kan också vara en bild och möjligheterna är enorma när vi människor bygger system med hjälp av dem.  Men vad som krävs att vi själva förstår vad just tecknet betyder, för annars försvinner syftet med den och ingen förstår vad det betyder. Ett exempel kan vara att vid ett övergångsställe så finns det oftast en skylt som symboliserar att här ska bilar stanna och ta hänsyn till att folk som ska över gatan har företräde. I det här fallet är det inte skylten i sig som är betydelsefullt, utan vad den signalerar och att alla bilister förstår vad det betyder. Tecknet består av uttryck (visar något) och innehåll (betyder något), i detta fall är uttrycket den lilla figuren som går över övergångsstället på skylten och innehållet är att bilar måste visa företräde för personer som ska över gatan.

Uttryck och innehåll kan brytas ner i tre delar:

  • Ikon
  • Index
  • Symbol

Ikon står för likhet och avser ett tecken, som avbildar ett objekt, t.ex. en eld, en fågel, en kvinna eller en man. Index står för närhet, ett del-helhetsförhållande eller indikation av någon annan egenskap hos objektet, t.ex. rök. Röken är indirekt närvarande i elden (ingen rök utan eld) och fågelboet skvallrar om en fågel. En bh för tankarna till en kvinna, en pipa till en man. Symbol står för en godtycklig överenskommelse, som när bokstavstecken, enskilt och i kombination, genom konvention har kommit att betyda något, t.ex. bokstäverna E,L,D eller F,Å,G,E,L. (Bergström, 2007).

Så med detta förklarat för oss är ikonen skylten, indexet är att det troligtvis är mänskor som ska över gatan eftersom att det är vad som är skyltens mening i detta fallet och symbolen är, vad vi alla kallar det för, ett övergångsställe.

overgangstalle2

Eco menar dock att i detta fallet med övergångsstället(referent) så skulle inte figuren på skylten vara lika viktigt som själva skylten i sig, för på avstånd skulle vi ändå förstå att det var ett övergångsställe eftersom att den är placerad vid (antagligen) en korsning. Ett annat exempel som ges i boken är om människokroppen och trots att ögonen och näsan(tecken) för oss är meningsfulla delar av kroppen så skulle vi ändå veta att det är en människa om personen(referent) stod med ryggen mot.

Varför är detta relevant?
När det gäller att illustrera ett budskap minimalistisk som jag tänkt mig göra i projektet så behöver jag veta hur pass avskalat jag kan göra något utan att den ska tappa mening eller förståelse. Kan jag då resonera och förstå semiotiken i en bild eller föremål som jag tänkt illustrera så hjälper det mig att ta de beslut om att det går att visa något men att samtidigt förståelsen för vad det är kommer fram hos mottagaren.

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

w

Connecting to %s

%d bloggers like this: